Del 1
Alexy gick långsamt längs vägen. Det var mörkt,och inte ett ljud kunde man höra.
Men han var inte rädd han hade gått här många gånger förut. Men det var något som inte
var rätt till där han gick det kände han. Han började plötsligt höra iskalla skärande ljud ifrån
skogen. Molle "Alexys hund" gnydde då och då mot skogen. Alexy började då känna hur rädslan
kröp upp för ryggen. Och det var ingen skön känsla precis. Han ökade takten lite och började jogga mot sitt
hus istället. Men ljuden bara ökade mer och mer och Alexy sprang fortare och fortare för varje lite ljud
han hörde. Tillslut var han så anfådd att han skönk ihop på en liten parkbänk vid sidan om vägen.
Han hörde hur Molle flåsade nere vid hans fötter. Det kändes skönt att höra flåsandet det var lungande
att Molle var med honom. Molle var en stor Shäfer och var väldigt duktig på att jaga. Men plötsligt slutade
flåsandet och allt blev tyst. Dem läskiga ljuden slutade att låta. Och fåglarna kvittrade inte längre.
Det var helt helt tyst. Alexy kunde inte ens höra sina egna andetag längre. Sedan märkte han hur färgerna
från allt började försvinna. Det blev gråare..och gråare...och gråare...Tillslut blev allt helt svart och Alexy förlorade medvetandet.
Del 2
Alexy1 vaknade... han låg plötsligt i en bur?!?!
Vart hade han hamnat egentligen?!?!?!?! :O
Han tittade runt omkring sig, men fick inte syn på varken Molle eller någon annan panda! Han försökte ropa "MOOLLE?!" men det blev bara till en liten viskning... Han kunde knappt prata :O
Efter en stund hörde han fotsteg närma sig! "Detta MÅSTE vara en dröm", tänkte Alexy1 & nöp sig i armen!
- Aj! Viskade han till.
Det var ingen dröm... detta var verklighet...
En person kom in i rummet! Man kunde inte riktigt se vem det var, men... det såg iallafall INTE ut som Molle!
- Vem där?! Viskade Alexy1. Släpp ut mig!
- Haha... tror du det är så lätt?? HAHAHA!!! Skrattade pandan ondskefullt.
Pandan gick fram till Alexy1 och satte sig ner.
Alexy1 blev rosenrasande och började vifta med nävarna! Men inget hände... Han var fast i den där lilla buren... fortfarande.
- Vad ska du göra med mig? SLÅ MIG ELLER?? HAHA!! Skrattade panda igen.
Alexy1 skulle precis skrika till när pandans mobil ringde!
- Ja, hallå?? Ja, jag kommer! Hälsa chefen att jag fångat in den där Pralexty (Alexy1) eller vad han nu hette! Sa pandan i Telefonen.
Sedan sprang pandan iväg...
Sagan om rymdskeppet!
Del1
Det var en gång en flicka som också hette Emely101.
Hennes kompisar kallade henne för Emely.
En dag var Emely vid badet. Hon skulle bada med sina kompisar.
Hörrni kompisar, jag ska bara gå in i omklädningsrummet och byta om.
Okej, Emely, sa dom tre vännerna.
Så gick Emely in i omklädningsrummet. Men så såg hon ett skåp som lyste klart.
Varför lyser det där skåpet? sa Emely nyfiket.
Hon gick fram till skåpet och öppnade det försiktigt. Emely slog igen skåpet igen, det var ett jättestarkt ljus.
Emely sprang det snabbaste hon kunde till sin vänner. Hörrni det är ett jättekonstigt skåp där inne.
Hahaha jätteroligt, som om det skulle finnas något läskigt där inne sa vännerna.
Men snälla tro mig, sa Emely förtvivlat.
Vi går inte på den.
Men snälla, tro mig då, sa Emely igen.
Haha kom så går vi, sa dom tre vännerna.
Neej gå inte, skrek Emely.
Men det var för sent, de hade redan sprungit långt härifrån.
Ååå vad ska jag göra nu då? Emely satte sig på kanten av basängen.
Hon var jätteledsen. Men jag måste ändå ta reda på vad som finns i det där skåpet.
Emely sprang till sin väska som låg utanför kiosken. Hon letade och letade i väskan, och till slut fick hon upp ett par solglasögon.
Hon tog på sig dom och gick motviligt in i omklädningsrummet.
Del 2
När Emely kom in i rummet lyste skåpet fortfarande. Emely gick in i skåpet.
Trots det starka ljuset fortsatte hon att gå.
Till slut slocknade ljuset.
Emely öppnade ögonen och till sin stora förvåning såg hon ett stort rymdskepp.
Vad i.... sa Emely häpet.
Hon såg en tavla hänga på vägen. Det var ett foto på vårt solsystems alla planeter.
Alla planter utom panfuplaneten var det ett kryss över.
Tänk om rymdvarlserna har sprängt alla utom vår planet, det betyder att nu är det panfuplanetens tur, tänkte Emely.
Ååå nej, skrek Emely.
Emely sprang in i ljuset och ut ur skåpet igen.
Hon var väldigt anfådd. Hon tog upp sin mobil ur väskan och ringde sin vän Flora.
Hej det är Flora sa Flora.
Hej det är Emely, möt mig vid badet nu, det är bråttom sa Emely.
Varför? unrade Flora.
Därför! sa Emely och la på.
Då är det väl bara att vänta tänkte Emely och gick ut ur omklädningsrummet.
Del 3
Helt plötsligt såg Emely någon som gick på vägen.
Det var Flora. Hon hade en kasse med sig, i den låg en handuk och en badräkt.
Emely sprang fram till Flora.
Hej Emely! sa Flora vänligt.
Hej Flora! Kom, jag måste visa dig något, sa Emely och drog med sig Flora in i omklädningsrummet.
Vad.......är det där? sa Flora häpet.
Det var det jag ville visa dig sa Emely.
Oj! sa Flora. Kom vi går in i skåpet sa Emely.
Va? neeej!!Jag går inte in där, sa Flora skrajt.
Du behöver inte vara rädd, du har ju mig, sa Emely och strök Floras blonda hår.
Okej, men du går först sa Flora.
Okej då, sa Emely och svalde.
De två vännerna tog tag i varandras händer och gick in i skåpet.
Snart var de framme vid det otäcka rymdskeppet.
Du kan öppna ögonen nu Flora, pep Emely.
Flora öppnade ögonen, det såg ut som om hon ville springa därifrån.
Det ville Emely också.
Vad är det här? undrade Flora och gick fram till de olika knapparna.
Jag vet inte? sa Emely och skakade på huvudet.
Aaaaaaa, sa Flora plötisligt, och sprang fram till ett par lådor och gömde sig.
Vad är det.....? sa Emely.
Hon såg ett stort lurvigt monster stå framför henne.
Aaaaaaaaaa!!! skrek hon och sprang det fortaste hon kunde in i ljuset, med Flora hack i hälarna.
När de kom ut i omklädningsrummet började de putta på skåpet.
De kände hur monstert bankade på dörren där inne.
Vad ska vi göra nu? snyftade Flora.
Jag vet inte, grät Emely.
Då började Flora skrika, Hjälp,hjälp,hjälp!!!
Snart kom badvakten Linus in i omklädningsrummet.
Linus,Linus! Det är ett monster inanför skåpet som lyser.
Hehe, barn har så mycket fantasi, muttrade Linus.
Men snälla tro oss skrek Emely och Flora förskräckta.
Flytta er från skåpet, så får jag titta, sa Linus.
Okej, hoppas du vet vad du gör! sa de två flickorna.
När Linus öppnade dörren skrek han ETT MONSTER! HJÄLP!
Alla tre rusade ut ur omklädningsrummet.
Och efter dem kom det stora monstret.
Badgästerna började skrika av skräck.
Del 4
Emely101, Flora och Linus sprang ut i djungelen.
Jag tror vi sprang ifrån montret, pustade Emely101.
Bra, jag vill aldrig mer se det där montret igen, sa Flora vättskrämt.
Jag håller med Flora, flämtade Linus.
Just då kom monstret ur en buske och röt.
Hääälp skrek Linus, Flora och Emely101 och sprang ner i djungelgrottan.
SPRING!! JAG STÄNGER DÖRREN! skrek Linus.
Aj, sa Linus och trykte allt vad han kan mot dörren, sen sa han,
SPRING OCH GÖMM ER! JAG OKAR INTE MER!!
Flora och Emely101 sprang fram till prylmaskien och gömde sig bakom den.
Då släppte Linus taget och rusade in i rummet där levelmaskinen var.
Grrrrr.. röt monstret och satte sig ner.
Ur monstrets ögon trillade det små tårar.
Emely101 tittade på monstret.
Han verkar ledsen, sa hon för sig själv.
Sen vandrade det ledsna monstret in i rummet där maskinen var. Där man kan göra sig liten.
Emely101 gick försiktigt fram från prylmaskinen.
Flora kom, sa Emely101.
Nej, jag väntar här lite til,l svarade Flora.
Okej, muttrade Emely101 och kikade in i rummet där monstret var.
Monstret grät han verkade vara jätteledsen.
Sen i nästa sekund var monstret inget monster längre.
Den var.......William!
Del 5
Emely trodde inte sina ögon, kunde det verkligen vara Wiliam?
Jo, det är Wiliam, mumlade Emely för sig själv häpet.
Vad händer? sa Flora som hade gått fram till henne.
Monstret det är.....Wiliam!
Eee va? Jag får kolla sa Flora, som inte trodde på Emely.
Det är Wiliam, sa Flora häpet efter en stund.
Stanna här, jag går in och kollar vad som händer, sa Emely modigt.
Okej då, sa Flora som hackade tänder.
Emely gick försiktigt in i rummet.
Wiliam......sa Emely försiktigt.
Emely!! skrek Wiliam lyckligt och sprang fram till henne.
Du vet inte vad som har hänt mig snyftade han.
Vad har hänt då`? undrade Emely.
Jo....jag har blivit förvandlad! Så var fjärde timme blir jag till ett monster flämtade han.
VEM HAR GJORT DET? skrek Emely argt.
Jag vet inte, det bara blev så....snyftade Wiliam.
Wiiilllliaaammmmm..........sa Emely och bleknade.
Vad i.....sa Wiliam.
Han vände sig om och såg ett stort spöke stå bakom honom.
Hjääällpp!!! skrek Wiliam.
Lugna er sa spöket argt och irriterat.
Wiliam och Emely tystnade tvärt.
Lyssna på mig! Willam kommer vara spöke för alltid om ni inte gör precis som jag säger.
William och Emely nickade långsamt på huvudet.
Okej, lyssna på mig, ni måste hjälpa mig att bli en vanlig panda igen, sa spöket.
Hur.....? klämde Emely tyst ur sig.
Jo, ni ska hitta gången upp till den stora hårtorken och ni ska stänga av den ANNARS så....,röt spöket och försvann.
Del 6
Emely och Wiliam stod som förstelnade.
De kunde knappt röra sig, så rädda var de.
Flora som hade stått vid fönstret och sett allt var också rätt rädd.
Men inte lika mycket som Emely och Wiliam.
Flora öppnade försiktigt dörren och smög fram till Wiliam och Emely.
Emely! Wiliam! sa hon försiktigt.
Emely svarade, aa...aa...hj...ä sen svimmade hon.
EMELY! sa Flora och satte sig på huk bredvid henne.
Wiliam var redan avsvimmad och låg på golvet.
Som tur var hade Flora en mobil i fickan och ringde 112.
Abulansen kom och gick.
Nu låg Emely och Wiliam i var sin säng på sjukhuset.
Efter några timmar vaknade Wiliam och satt i en rullstol.
Han hade brutit benet.
Men stackars Emely låg fortfarande i sin säng, fortfarande avsvimmad.
Efter några dagar bestämde Flora sig för att hitta den där hårtorken och hjälpa spöket.
Hon ville inte att Wiliam skulle vara spöke för alltid.
Hon packade sin ryggsäck och gav sig av mot proffesorns laboratorium för att få mer information. Hon visste en hemlig väg till laboratoriumet, genom den läskiga skogen.
Del 7
Flora började vandra upp för vulkanen.
Det var en bit upp, men Flora tänkte inte vända om.
Flora kunde vara rätt modig ibland, ibland vågade hon sånt som ingen anan vågade.
Det gick några minuter tills hon äntligen kom upp på vulkanens topp.
Puhh det var jobbigt, suckade hon.
Och nu ska jag ner där suckade hon igen.
Nej, det tänker jag inte jag tar en lunchpaus, sa hon och satte sig på en sten.
Hon tog fram sin väska och tog upp en plastpåse,där i låg två smörgåsar.
Samtidigt på sjukhuset......
Vad är det som händer med mig? skrek Wiliam som hade sett att han började bli grön på händerna.
Snälla skynda dig Flora! sa han oroligt.
På vulkanen hade Flora hunnit äta upp sin ena macka.
Då hon såg ett rymdskepp precis onanför sitt huvud.
Hjälp! skrek hon förtvilat och hoppade rätt ner i stupet mot den läskiga djungeln.
Hjälplöst ramlade hon ner i djungen.
Vad ska jag göra nuuuu? skrek hon och ramlade rätt i en hög med löv.
Gick det bra? sa en röst.
Flora tittade förskräckt på en panda som stog framför henne.
Hon hade vänliga bruna ögon och en söndersliten kläning och två fula skor.
Hur gick det vännen? sa pandan igen och räckte sin tass mot Flora.
Flora tog osäkert tag i pandans hand och stod sedan på marken igen.
Vem är du? undrade Flora och borstade smutset av kläningen och såg på pandan med nyfikna ögon.
Jag heter Fiona sa Fiona och borstade av lite smuts på klänningen.
Okej, jag heter Flora jag söker efter ett labb här i närheten sa Flora.
Ett labb säger du, sa Fiona och klíade sig i huvudet, menar du det labb som blev sprängt?
Va? sa Flora och spännde ögonen i Fiona.
Jo, ett labb sprängdes här för ett litet tag sen, sa Fiona.
Okej...... sa Flora besviket.
Men varför vill du till det labbet? undrade Fiona.
Jo asså.... Så berättade Flora allt som hade hänt.
Okej, jag känner faktiskt till ett ont spöke som bor uppe på berget, men jag vågar inte gå dit ensam sa Fiona med darrig röst.
Men jag kan ju följa med dig sa Flora.
Jaaaaa villken bra ide! sa Fiona som nästan hoppade runt av glädje.
Del 8
Men du Flora, jag kan knabbt vänta! Vi måste iväg innan jag storknar, sa Fiona.
Okej, då ger vi oss av då.
Men du Fiona.....? sa Flora darrigt.
Vad......HJÄLP!
En stor virvelvind kom och lyfte upp Flora i luften.
Fiona!! skrek hon när hon flög upp i luften med virvelvinden. Flora svimmade uppe i virvelvinden och fösvann.
FLORA!! skrek Fiona skräckslaget och svimmade hon också.
Flora vaknade efter en stund. Hon tittade sig omkring.
Hon hade hamnat på ett berg. Hon var fastbunden vid en klippa.
Hjääälp!!! skrek hon av ren förtvivlan. Men ingen hörde henne.
Hur ska detta sluta? snyfftade hon.
Del 9
På sjukhuset hadde det också hänt något.
Hjjjääälp! RYMSKÄPPET HAR LANDAT UTANFÖR SJUKHUSET!
William var jätterädd.
FLORA SKYNNDA DIG SKREK HAN!
På berget där Flora satt hördes en mörk röst.
Så du kom lilla panda, sa rösten.
Flora vännde snabbt på huvudet. Precis åvanför henne stod spöket.
Nå har du hårtårken sa spöket.
Nej....sa Flora och slet i repet för att komma låss.
DIN LILLA OTÄCKING sa Spöket och klämde tag i Floras hals.
Flora kunde knabbt andas, jag kommer dö tänkte hon.
Rör henne inte, jag har hårtårken, sa en välbekant röst.
Det var Fiona hon hade hårtårken i handen och hade den riktad mot spöket.
Spöket låssade sitt grepp om Floras hals.
Flora flämtade till när spöket släppte taget. Fiona som ville rädda sin vän satte på hårtorken och började blåsa på spöket.
Taaacck!! skrek spöket när han plötsligt försvann.
Flora! sa Fiona lyckligt och sprang fram till Flora och kramade henne.
Ååå Fiona tack sa Flora glatt.
Då drog Fiona fram en kniv och skar bort repet.
Du Flora tänk att vi har befriat panfu från rymdskeppet och spket suckade fiona lyckligt.
Mmm sa Flora som nästan grät.
Vi måste ringa till mina vänner Emely och William och berätta allt sa Flora som hade dragit fram en mobil ur sin ficka.
Okej sa Fiona och satte sig brevid Flora.
Flora slog numret och väntade på att någon skulle svara.
Hej det är Emely sa Emely.
Ååå hej det är Flora!
Hej Flora! har du lyckast att bryta förtrålningen sa Emely förväntansfullt.
Jaaaaa! skrek Flora lyckligt.
Då gick Flora och Fiona till staden och mötte sina vänner igen.
Och allt blev som vanligt igen!
Slut!!!!!!
Min nya saga Zwinky-land Del ett
Det var en solig dag ute på landet. På en liten gata nära en sjö fanns det en gul stuga.
I stugan bodde familjen Andersson. Familjen bestod av pappa Linus, Mamma Linda och storebror Benjamin och sen bodde där också en nio-årig flicka som heter Nina.
Nina går i tvåan och hon har sommarlov nu.
Nina kom ner hit!! ropade Ninas mamma nerifrån köket.
Jaja, jag kommer mamma, ropade Nina tillbaka.
Nina släppte sina läxor på golvet och rusade ner för trappan.
Vad är det mamma? sa hon andfått när hon hade sprungit till köket.
Sätt dig här, sa mamma med allvarlig röst.
Okej...svarade Ninia och satte sig på en stol med blommor på.
Jo, det är så här Nina, att nu kommer jag och Pappa åka in till stan och göra lite ärende, så är det okej om du stannar här med Benjamin ett tag? sa mamma och strök Nina på kinden.
Det är klart jag kan. Benjamin är ju inget monster precis hihi fnissade Nina.
Nä, det får vi hoppas, men nu måste vi åka älskling! sa Ninas mamma och började dra på sig en vit jacka.
Okej mamma jag går upp till Benjamin sa Nina och rusade upp för trappan och knackade försiktigt på Benjamins dörr.
Benjamin var tre år äldre än Nina och gick i femman.
Snart öppnades dörren och Benjamin stod där och log mot henne.
Hej Nina! Kom in bara, sa han vänligt och släppte in Nina på hans rum.
Benjamins rum var fullt av plancher på robbotar och bilar.
Mitt i rummet var det också en skön sittsäck.
Benjamin brukade alltid sitta i den och slappna av, men inte idag.
Idag satt Benjamin vid sitt skrivbord och ritade bilar.
Benjamin var väldigt duktig på att rita, han missar aldrig en enda detalj.
En gång satt han en hel dag och bara ritade!
Men Benjamin, ritar du bilar idag igen, suckade Nina och sneglade på Benjamins teckning.
Tja, det finns inte så mycket annat och göra här ute på landet än att mjölka kor och valla får, svarade Benjamin och fortsatte sedan med sin tekning.
Nina suckade djupt och slängde sig på Benjamins mjuka säng.
Där låg hon tyst och bara tittade på när Benjamin ritade.
Men till slut sa Benjamin Så vad har du hittat på idag?
Tja.........jag har varit med Ben idag, svarade Nina och tittade upp i luften.
Jaha du har varit med din kille, sa Benjamin retsamt.
Sluta, han är inte min kille, utbrast Nina och tittade surt på Benjamin.
Försök inte, det är klart han är! sa Benjamin igen och vände stolen mot Nina.
Meen ibland kan du vara så dum, sa Nina och tittade ännu surare på Benjamin.
Så jag är dum.......sa Benjamin låtsashotfullt.
Hjäälp skrattade Nina och rusade ut ur rummet.
Hack i hälarna på henne kom Benjamin som skrek; Vänta tills jag får tag på dig.
Neej du får inte kittla mig, skrattade Nina och sprang ut i trädgården och gömde sig bakom en buske.
Nina var väldigt kittlig.
Men så dum var inte Benjamin. Han rusade fram till busken och tryckte ner Nina i det mjuka gräset sen kittlade han Nina.
Neej sluta Benjamin skrattade Nina.
Alldrig, svarade Benjamin tillbaka.
Efter ett tag fick Nina ur sig Ben...jamin...jag......ger....mig.......du.är jätteklok.....
Bra! sa Benjamin nöjt och slutade kittla Nina.
Sen gick Benjamin in igen, men inte Nina hon satt lungt kvar i gräset.
Ååååå Benjamin suckade hon och la sig till rätta på gräset
En ny saga sitället förden andra
Det var en underbar dag i panfu!
Solen sken och alla var riktigt glada!
Den fina ladan med alla pokopets i hade blivit nymålad.
Pokopetsen hade också börjat trivas mycket bra i panfu.
Särskilt den lilla sköldpaddan Ricki!
Rickis art var en Helmet!
Ricki hade en bästis som hette Rackarn.
Rakarns ras var en soque!
Ricki och Rackarn hade varit bästisar sen dom flyttade till panfu med Eloise!
Elma var skötare i ladan och tar hand om alla djuren!
Elma är nitton år och går på högsstadiumet!
Hon har också en lilla syster som heter Lola!
Lola älskar djur och brukar ibland följa med Elma till ladan!
Inne i ladan just nu lekte alla pokopetsen kurra gömma!
Det var stella som skulle räkna.
Stella räknade....1,2,3,4,5,6,7.....och så vidare!
Tillslut kom hon till hundra och började leta efter sina vänner.
Var är ni.....sa Stella medans hon letade igenom ladan.
Men då hörde stella ett fnitter bakom rutchbanan.
Nu ni.....sa hon hemligtheltsfult och flög fram till rutchbanan!¨
Hittad! Sa hon och tod tag i Rickis nakke.
Aj ta det lite lugnt sa Ricki och reste sig upp.
Jaja suckade Stella medans hon flög i väg för att hitta dom andra.
Del 2 på pokopets i fara kommer snart!
