Det var en bit upp, men Flora tänkte inte vända om.
Flora kunde vara rätt modig ibland, ibland vågade hon sånt som ingen anan vågade.
Det gick några minuter tills hon äntligen kom upp på vulkanens topp.
Puhh det var jobbigt, suckade hon.
Och nu ska jag ner där suckade hon igen.
Nej, det tänker jag inte jag tar en lunchpaus, sa hon och satte sig på en sten.
Hon tog fram sin väska och tog upp en plastpåse,där i låg två smörgåsar.
Samtidigt på sjukhuset......
Vad är det som händer med mig? skrek Wiliam som hade sett att han började bli grön på händerna.
Snälla skynda dig Flora! sa han oroligt.
På vulkanen hade Flora hunnit äta upp sin ena macka.
Då hon såg ett rymdskepp precis onanför sitt huvud.
Hjälp! skrek hon förtvilat och hoppade rätt ner i stupet mot den läskiga djungeln.
Hjälplöst ramlade hon ner i djungen.
Vad ska jag göra nuuuu? skrek hon och ramlade rätt i en hög med löv.
Gick det bra? sa en röst.
Flora tittade förskräckt på en panda som stog framför henne.
Hon hade vänliga bruna ögon och en söndersliten kläning och två fula skor.
Hur gick det vännen? sa pandan igen och räckte sin tass mot Flora.
Flora tog osäkert tag i pandans hand och stod sedan på marken igen.
Vem är du? undrade Flora och borstade smutset av kläningen och såg på pandan med nyfikna ögon.
Jag heter Fiona sa Fiona och borstade av lite smuts på klänningen.
Okej, jag heter Flora jag söker efter ett labb här i närheten sa Flora.
Ett labb säger du, sa Fiona och klíade sig i huvudet, menar du det labb som blev sprängt?
Va? sa Flora och spännde ögonen i Fiona.
Jo, ett labb sprängdes här för ett litet tag sen, sa Fiona.
Okej...... sa Flora besviket.
Men varför vill du till det labbet? undrade Fiona.
Jo asså.... Så berättade Flora allt som hade hänt.
Okej, jag känner faktist till ett ont spöke som bor uppe på berget, men jag vågar inte gå dit ensam sa Fiona med darrig röst.
Men jag kan ju följa med dig sa Flora.
Jaaaaa villken bra ide! sa Fiona som nästan hoppade runt av glädje.
Fortsättning följer......
Hej!
SvaraRaderaDet är verkligen intressant att
läsa det du skriver.
Ha det gott!
Kram mormor.